Historiska J-båten mot nya horisonter
Den majestätiskt vackra och kraftfulla J-båten föddes mellan de båda världskrigen. Nu upptäcker en ny generation båtägare denna legendariska seglare, som bjuder såväl deltagare som åskådare på oslagbara upplevelser.
Många förutspådde en ekonomisk härdsmälta i pandemins spår och visst har vissa näringsgrenar drabbats hårt. Men faktum är att superyacht-branschen inte varit starkare de senaste 20 åren än vad den är idag. Liksom många människor valt att flytta ut på landet och arbeta hemifrån har många välbärgade omvärderat sina val och gett sig ut på de stora haven för att söka enskildhet, nya äventyr och i många fall båda delarna.
Enligt de senaste uppskattningarna ökar försäljningen av superyachter med 25 procent om året. Mer än tusen superyachter – det vill säga båtar över 30 meter – håller just nu på att byggas eller är beställda.
J-båten är verkligen den ultimata segelbåten. Dessa skönheter, som för det mesta ägs av mycket erfarna och förmögna seglare, är båtar med verkligt nobel stamtavla. Historien går tillbaka till America’s Cup mellan åren 1929 och 1937 och namn som Sir Thomas Lipton, Harold Vanderbilt, Sir T.O.M Sopwith med flera. Kappsegling med en J-båt handlar om perfekt koreografi av en besättning på mer än 20 man, som gör allt för att vinna en meter här och där under ett lopp i både med- och motvind.
Seglingshistoria skapas
Allt började 1929, när tebaronen Sir Thomas Lipton för femte gången försökte ta hem America’s Cup och beställde den första J-båten. Resultatet blev den 120 fot långa och 140 ton tunga Shamrock V, ritad av Charles Ernest Nicholson. Den 14 april 1930 sattes hon i sjön.
En betydande nackdel för brittiska utmanare var att deltagarna enligt reglerna måste segla över Atlanten till Newport RI, mötesplatsen för kappseglingen. Därför var båtarnas enorma riggar av nödvändighet överdimensionerade för den kustnära Americas’s Cup. Shamrock tävlade mot Entreprise från Newport och även om de var lika i fråga om skrovprofilen var Enterprises rigg av duraluminium lättare. Hon hade dessutom en bredare och lättare så kallad Park Avenue-bom, och hennes många vinschar låg under däck. Shamrock saknade vinschkraft och var jämförelsevis svårare att segla och Enterprise vann fyra lopp på raken i bäst av sju.
Tre J-båtar kvar
Ursprungligen byggdes endast tio J-båtar. Andra världskriget satte stopp för America’s Cup, men tre av Nicholsons skapelser överlevde: Shamrock V, Endeavour och Velsheda. Alla tre har restaurerats – Shamrock och Endeavour i början av 1980-talet av Elizabeth L Meyer.
Velsheda byggdes 1933 åt WL Stephenson, som var vd för Woolworths detaljhandelsimperium och som döpte båten efter sina tre döttrar: Velma, Sheila och Daphne. Velsheda var oslagbar i över 40 seglingar i Storbritannien under sina första år, men tävlade aldrig i America’s Cup. Under många år låg hon sedan i lerbädd i Hamble på den engelska sydkusten, för att från mitten till slutet av 1990-talet restaureras av en rad olika ägare. Sedan 1999 ägs hon av den holländske affärsmannen Ronald de Waal, passionerad och trogen J-båtsfantast.
Första kopiorna byggs
Antigua Classic Week 1998 förebådade J-båtens återkomst i samband med att alla tre ursprungsbåtarna var med och tävlade. J Class Association bildades och slog fast att den som vill bygga kopior av originalbåtarna måste utgå från de ursprungliga ritningarna.
I början av 2000-talet beställdes de första kopiorna. Amerikanen John L Williams hade chartrat Endeavour i Karibien och beslöt att låta bygga sin egen J-båt. Han valde Ranger, den sista J-båt som vunnit America’s Cup. Hon var byggd helt i stål och konstruerad precis så stor som reglerna tillät. John L Williams lät bygga henne 2002 till 2003 på Skagenbaserade varvet Danish Yachts. På samma sätt är Hanuman och Rainbow moderna kopior av existerande båtar medan Lionheart, Topaz och Svea alla har byggts utifrån modeller som aldrig tidigare blivit byggda.
Sedan dess har intresset för att tävla med dessa majestätiska och kraftfulla jättebåtar vuxit. Medan de ursprungligen byggts för match racing, där man seglar två och två, seglar man nu i egna klasser eller tillsammans med andra maxibåtar – på vintrarna på Antigua och Saint Barth’s, på somrarna på Mallorca och Sardinien. Ägarna, de flesta av dem vinnare i affärslivet, satte samman toppbesättningar bestående av veteraner från America’s Cup och Volvo Ocean Race. De strävade efter att ständigt optimera sina båtar och satte tyvärr regelsystemet under ökad press.
Ritningar hittades i kvarglömd portfölj
Svenskflaggade S1 Svea är den senaste J-båt som byggts. Ritningarna gjordes av vår egen Tore Holm, mest känd för sina 6or och 8or. Svea – den längsta som någonsin tillåtits i J-klassen – var tänkt att bli en svensk utmanare i America’s Cup. Dessvärre avstannade intresset för J-båtar och America’s Cup i och med andra världskrigets utbrott. Tore Holms Svea-ritningar fanns i en läderportfölj i källaren i hans dotters hus. De hittades av en holländsk seglare som höll på att restaurera en av Holms 8or och som därför var på jakt efter originalritningar.
Sedan ritningarna dykt upp hoppades en grupp svenska entusiaster för några år sedan på att ett svenskt konsortium skulle låta bygga Svea, men tyvärr genomfördes aldrig projektet. En ny intressent dök emellertid upp i Silicon Valley: en seglare med djupa fickor som tidigare chartrat J-båtar men nu ville ha en egen båt att tävla med i America’s cup på Bermuda och VM för J-båtar 2017.
Historiskt år
2017 blev verkligen en höjdpunkt för dagkappsegling med J-båtar när ett stort antal ställde upp i en historisk regatta i Newport, Rhode Island, för det första världsmästerskapet bortåt åttio år efter det att America’s Cup gått av stapeln där. De restaurerade båtarna Shamrock och Velsheda tävlade mot Ranger, Lionheart, Hanuman, Topaz och Svea. Mellan detta historiska VM och America’s Cup Superyacht regatta på Bermuda stegrades konkurrensen till en nivå som dessvärre skapade friktion mellan ägarna. Åsikterna mellan dem gick isär avseende hur båtarna skulle mätas, vilket ledde till att några frustrerade ägare bestämde sig för att lämna klassen och sälja sina båtar.
Klassisk segling lockar
Men nu i början av 2022, när vi är på väg ut ur den globala pandemin, märks ett gediget och mer hållbart intresse för J-båtar. När den här tidningen trycks ska tre J-båtar nyligen ha deltagit i Saint Barth’s Bucket och fyra eller fem planerar att delta i regattor i Medelhavet under året.
Ägarna och deras proffsbesättningar älskar att tävla med sina J-båtar. Båtarna är krävande, men ger en unik seglingsupplevelse. Tyngden är enorm och besättningen består oftast av 29 eller 30 hårt arbetade toppseglare – i en tid när havssegling mer och mer kommit att handla om utmaningar med bara en eller två man ombord är detta en nästan anakronistisk upplevelse.
– Jag klassar J-båten som en av tidernas absolut främsta kappseglingsbåtar. Det handlar inte om hastighet utan om att få allt rätt. Det är en så svår båt att styra – den reagerar långsamt och kräver en helt annan kompetens och koncentration än andra båtar. Det är en komplex utmaning som är helt fantastisk, konstaterar Peter Holmberg, olympisk silvermedaljör och vinnare av America’s Cup, liksom rorsman på Topaz.
– I dagens värld, när allt handlar om att segla snabbt och att segla med foils, är det verkligen roligt att komma ombord på en riktigt stor segelbåt och sätta ihop ett bra team med killar och tjejer. Ägarna har valt de här båtarna för att de förenar traditionell, klassisk segling med intensiv tävlan och de älskar det. Och du blir alltid påmind om historien: Du tittar på båtarna omkring dig, dessa majestätiska båtar som har sitt ursprung i en förgången tid och det är så coolt.
Ny generation ägare
I samband med John L Willians bortgång i april 2018 såldes Ranger till en ny och yngre amerikansk ägare och tack vare en omfattande ombyggnad skulle hon åter göra entré i kappseglingssammanhang i årets Saint Barth’s Bucket. Samma sak gäller Hanuman, som ägs av Netscape-grundaren och Silicon Valley-entreprenören Jim Clark. Den här säsongen kommer hon att tävla för första gången sedan 2017.
Svea har donerats av sin ägare till California State University Maritime Academy. Hon kommer att bli chartrad av sina nya ”ägare” under tre år innan hon köps ut. Och det ryktas att Shamrock är på väg att förvärvas av en välkänd brittisk seglare. Rangers nya ägare lär ha blivit förälskad i henne och i J-båtar rent allmänt under 2016 års NYYC America’s Cup World Series. Ranger är hans första kappseglingsbåt och Saint Barth’s Bucket hans första större regatta. Ett starkt och nytt team har satts samman, med bland annat många America’s Cup-vinnare och en kärntrupp bestående av ordinarie besättningsmän från tyskflaggade TP52 Platoon, som vunnit VM två gånger. – På det hela taget bör alla de här förändraringar förbättra Rangers prestanda, men till vilken grad vet vi inte riktigt förrän vi ställer upp mot andra båtar. Därför är det något som vi verkligen ser fram emot, konstaterade Greg Sloat, som representerar Rangers ägare, i början av året.
Nya klassregler
Ett annat viktigt steg framåt är att J Class Association har reviderat och skrivit om klassreglerna, så att båtar med olika konstruktion och från olika tidsepoker kan tävla mot varandra på likvärdiga villkor. Nu har klassen sitt eget beräkningsprogram, som beräknar den teoretiska maxfarten i förhållande till de mått och proportioner som är specifika för just J-klassen. Velshedas team har gjort en del uppdateringar och ser fram emot säsongen 2022:
– Vi ser fram emot att tävla i JCA:s nya handikappsystem – vad jag förstått har det förfinats rejält. Vid närmare granskning lämnades de tidigare reglerna mer eller mindre därhän, så många letade efter kryphål. Och vi är väldigt nöjda med vår ägare Ronald, som varit med tillräckligt länge. Vi drivs inte lika mycket av resultat som av att göra vårt bästa, säger internationelle kappseglaren Stuart Childerley, även sekreterare i J Class Association.
Kiwi-veteranen Rick Dodson siar om J-båtens framtid:
– Jag känner verkligen att framtiden inledningsvis handlar om att undvika toppar och dalar, kanske inte bli så exalterad och uppeldad genom att köra VM utan att planera för säsonger som kännetecknas av populära och välkända evenemang, som håller ägarna på gott humör. J-båtarna har börjat dyka upp på regattor och teamen tävlar hårt mot sina kompisar och konkurrenter, men uppskattar samtidigt kamratskapet på bryggan efteråt.
